Flickor i Indien
Från: 10,00 € / månad
Indien är med sina 1,2 miljarder invånare världens näst folkrikaste land. Trots landets högteknologiska utveckling och rika naturtillgångar, lever stora delar av befolkningen under extremt fattiga förhållanden.
Stora skillnader råder mellan de rika och de fattiga. De fattigas livsvillkor innebär en väldigt begränsad och dyster framtid i synnerhet för flickorna.
Målgrupp: Indiska flickor
Att vara flicka och kvinna i Indien är svårt. Indien är den farligaste platsen i världen för en kvinna och enligt en rapport från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor (DESA) är det 75 % mer sannolikt att en flicka i åldern 1-5 år dör jämfört med en pojke i samma ålder. Därtill kommer könsselektiv abort, det vill säga abort av flickfoster. En dotter anses vara en börda eftersom bland annat hemgiften, som betalas då en flicka gifts bort, innebär en stor utgift för familjen. Fattiga familjer är konservativa och håller hårt fast vid traditionella tankesätt som diskriminerar Indiens flickor. Misshandel, våldtäkt och hedersrelaterade mord är vanliga och till och med allmänt accepterade.
I Indien går en flicka i skolan tills hon är 12 år. Därefter drar hon sig tillbaka till hemmet där hon tilldelas hemsysslor som förberedelse för en framtid som fru och mor. Hon gifter sig tidigt, hela 45 % av flickorna är gifta före 18 år ålder och efter bröllopet har hon ingen chans att gå i skola. Utbildning förblir därför en dröm för många unga kvinnor. Enligt traditionen bör flickor och kvinnor hållas utanför det offentliga livet och deras röster blir därför aldrig hörda. Detta leder till hjälplöshet och oförmåga att hantera våld, trakasserier eller vardagliga saker såsom ett barns sjukdom.
Den statliga skolan i Indien är avgiftsfri, men skolan är inte vad den borde vara. Elever i åldern 12-13 år är ofta oförmögna att läsa och skriva, något som lärarna struntar i. Skolbiblioteken är låsta, datorerna får inte användas och undervisningen i engelska är bristfällig. Även de fattiga föredrar att skicka sina barn – oftast sönerna – till någon av otaliga billiga privatskolor med bättre undervisning i engelska. Barnen får med andra ord inte öva upp de färdigheter som behövs för att hantera vuxenlivet. De lär sig inte att uttrycka sig själva eller att aktivt delta i samhällslivet.
Hjälparbete i slummen
Hoppets stjärna bedriver hjälparbete i olika slumområden i och omkring Mumbai. Dessa slumområden kallas ”bastis” och i en basti bor hundratusentals människor hopträngda på ett litet område. De sanitära förhållandena är dåliga, rinnande vatten och avlopp saknas. Under monsunperioden översvämmas bastin och vattenburna sjukdomar är ett stort problem. Människor bor i hus som de själva byggt, oftast illegalt, av material som råkat finnas tillgängligt. Invånarna i bastis har mycket varierande bakgrund, men de gemensamma nämnarna för dem alla är fattigdom, låg utbildningsnivå, samt tillhörighet till ett så kallat lågt kast.
Mål och arbetsmetoder
Hoppets stjärna arbetar för att motverka förtryck och orättvisor som riktas mot flickor och kvinnor i Indien. Det här gör vi genom att ge flickor från fattiga förhållanden i Mumbai-regionen de färdigheter de behöver i vuxenlivet. En av våra viktigaste uppgifter är att förstärka flickornas självkänsla. Hos oss kommer flickorna till insikt om hur de som kollektiv kan skapa förändring. Deras vyer vidgas och de lär sig se möjligheter. Flickorna uppmuntras till att bli aktiva individer som deltar i samhällsutvecklingen.
Vi stödjer flera center för flickor i skolåldern. Även pojkar deltar i en del av aktiviteterna, eftersom det är viktigt att även de får kunskap om hur kvinnors möjligheter kan och bör förbättras. Barnen samlas till så kallade ”klasser” 2-3 gånger per vecka under ledning av personalen. Programmen som ordnas är varierande. Flickorna får lära sig engelska, de får lära sig att uttrycka sig, de får information om sina rättigheter och de får lära sig hur samhället fungerar. De undervisas också i hälsokunskap, hygien och fysiologi. Därtill är datakunskap ett viktigt inslag – att använda tekniska hjälpmedel såsom datorer eller kameror är något flickor inte får möjlighet till i vanliga fall. Flickorna tränas i att använda sig av statliga instanser och myndigheter och de får bland annat besöka vetenskapscenter. Det finns också ett ambulerande bibliotek för flickorna. Vårt mål med projektet är att flickorna skall få minst tio års skolgång, gärna mer. Väldigt få av de flickor som deltar i vår verksamhet avbryter sin skolgång.
Genom att vara med och hjälpa dessa flickor, kan vi arbeta för att bryta denna onda cirkel av okunskap, orättvisa och förtryck. Ditt stöd betyder väldigt mycket för dessa flickors framtid!